TEENAGE KICKS RIGHT THROUGH THE NIGHT

lördag, söndag.

blev ingen utgång igår, trots peppen. mitt sällskap missade bussen och när dom var inne så vad det alldeles för sent för lilla carro att springa ute, vilket jag var glad för imorse och restrerande dagen. inte kul att jobba ett 10-timmarspass. och speciellt inte om man är bakis. vilket jag inte var, och det var väl både bra och dåligt.

en sväng ute på stan blev det idag iallafall. kom hem vid halv åtta, däckade ner i sängen och sov till halv elva och tog bussen in till stan vid halv tolv. en mycket, mycket kort förfest hemma hos nån brud på nyhem, och sen vidare in till stan där det var tråkigare än tråkigast. blev bara häng på asian, en öl & skjuts hem av Tom vid halv tre snåret.
jag har nog aldrig varit så nykter som på den här helgen på mycket, mycket länge. konstig känsla.....


men åh. varför går jag och tänker på dig hela tiden? det stör mig. jag känner inte dig & du känner inte mig. fast ändå har vi kommit så nära varandra som två människor kan.
fan. jag hatar det här. jag hade feta hopes.
varför gör jag såhär varenda gång? gör en höna av en fjäder.
bygger upp saker in my mind som är perfekt, underbart och bäst där jag är så jävla, jävla lycklig, bygger skyskrapor på luft.
sätter tillit på saker som inte finns. och blir sjukt besviken när det inte blir som jag tänkt mig.
jag vill ju ha dig? tror jag.
och det känns konstigt. har bara velat vara med en annan person i hela världen länge. men nu vill jag inte det.
har svårt att tänka mig hur jag kunnat vara så uppe i det blå och så jävla kär. nu när jag inte är det längre.
och det är bra. det är bäst.
men jag ska sluta bygga skyskrapor på luft.
det funkar inte så.
men jag vill ha dig ändå. och har fortfarande lite, lite hopes....