23.22

jag kommer aldrig att glömma när du stod och höll fast mig. jag var så arg. det är underligt, att så mycket ilska kan få plats i en sån liten kropp som min, sa du. du stod där och höll fast mina fäktande armar så jag inte kunde komma därifrån. du måste sluta fly när problemen kommer för tätt inpå, sa du. jag kände bara hur mina lungor vibrerade och hur gärna jag ville springa därifrån. Jag vet inte hur länge vi stod där, men tillslut blev jag lugn. Jag fick en hand på min bröstkorg. Hela min hand bultar av ditt pickade lilla, lilla fågelhjärta, sa du. åh, kom tillbaka till mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0