-

varför kan jag inte få nå in till dig som hon gör? varför kan, och varför kunde inte du berätta saker för mig, låta mig veta vad som tynger dig, för jag vet att det är något, jag har sett det. jag är inte dum.
varför måste, eller varför var du alltid tvungen att så fort du visade dig sårbar, vända allt upp och ner och taggarna utåt? vad har jag gjort, eller gjorde, som var så fel? jag vill dig bara väl. jag har alltid bara velat dig väl.

jag har läst den där texten femtioelvatusen gånger nu. fan, det gör så jävla ont.
jag kunde inte fylla dig med liv.
jag kunde inte fylla dig med liv
jag kan inte fylla dig med liv

jag hade lungor som räckte till oss båda. jag hade ögon som såg och öron som lyssnade till oss båda. jag hade ben och fötter som kunde springa för oss båda, händer och armar som kunde nå ut för oss båda. men du ville inte ha ett hjärta som pumpade ut liv i våra kroppar, för oss båda. du ville aldrig ha det. och om du ville, så fick jag aldrig veta.
jag fick aldrig hjälpa dig. jag kommer aldrig få hjälpa dig. det gör ont och jag gråter, för att jag vill så gärna. det har nog inte med svallande känslor, passion och sånt som kallas för kärlek att göra, nej. men jag bryr mig om dig, fast jag inte vill. jag vill hata dig, jag hatar nog dig, på ett sätt. men jag vill dig väl. jag vill att du ska vara lycklig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0