20.08



Jag skulle alltid vara den som stod bakom dig
Jag skulle alltid svara när du kallade på mig
Jag skulle alltid vara den som vaktade din rygg

men du vet jag vet du vet fast jag fattar nog allting mer
varför klänger vi fortfarande kvar vid nått som är dött något som inte varit levande på mycket, mycket länge
du är en av de få som jag har låtit komma inpå
under all hud under allt smink under allt skratt alla leenden alla kläder alla tankar
fast det var mycket jag aldrig sa
mycket som du aldrig sa
jag tror mig veta hur du fungerar vad jag kan förvänta mig av dig
men
jag gör ju inte det
vi har tillbringat mycket tid dag som natt många nätter
många fyllor
men jag känner inte dig. inte under allt på ytan
du släppte aldrig in mig
jag vill jag tycker vi ska sluta här lämna allt bakom skiljas åt nu och föralltid
(men det är någonting som får mig att komma
tillbaka ringa dig vill att du ska vilja träffa mig. jag fattar inte. jag fattar ingenting)
vi har inget kvar att hämta hos varandra
allt är upptäckt allt är slentrian gamla konflikter finns kvar vi kan inte ta upp där vi slutade
för jag vill inte
du vill inte
du har aldrig velat ha mig mig mig
du har velat ha någon som har velat ha dig
jag förstår det
men det är det som skiljer mellan oss två
för jag ville
jag ville ville ville ville
jag ville verkligen ha dig
men nu pratar vi imperfekt
ville
inte vill. inte vill nu
det är svårt du tittar på mig med kyla i blicken precis så som din blick ska vara
iskall
blå
det är fel att jag känner mig bekväm i dina ögon när du ler
det fanns en tid när du log i dina ögon spelade ingen roll vilken färg dom är
men nu är dom som dom är
blå
iskalla

Kommentarer
Postat av: S

Men de blåa har något visst, visst?:)

2009-03-09 @ 21:45:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0