TEENAGE KICKS RIGHT THROUGH THE NIGHT

ångestmoln i hela min kropp och jag får en än gång klartecken från min hjärna att jag inte vet hur jag ska hantera
jag är glad jag är spex jag är pepp på allt från början men sen börjar jag ta in allt och tänker
du borde inte
du borde hålla dig ifrån mig du vet jag är inget bra
som en annan sa till mig om mig att jag är ett stort vandrande problem. full av konflikter.
jag är ju det.
och om jag blir ledsen över något så säger jag ingenting. lägger allting på lock, små törnar på mitt lilla, lilla pickande fågelhjärta. du sa inatt om mitt fågelhjärta. hela jag är så liten. omtålig på nått vis
och du sa att jag ska sluta säga förlåt och be om ursäkt över allt jag gör. men då bad jag om ursäkt för jag bad om ursäkt och så vidare och så vidare.
du är alltid så glad, sa du. jag är alltid så jävla glad och pepp och min mun går i ett enda kör hinner inte avsluta en mening innan jag börjar på nästa. fan jag måste börja lära mig att hålla käften
jag pratar jag säger och sen får jag ångest för att jag kanske har sagt fel saker
jag låg där du hade somnat jag fick hjärtklappning av ingenting
du vet när hjärtat går i 170 och man blir andfåd. som om du springer långt men jag låg ju bara där
du vet när man börjar tänka på att allt är verkligt. klart att allt är verkligt men om man börjar analysera sin tillvaro och hur allt EGENTLIGEN är. det här förvirrar mig
men jag vet inte vad jag vill. med allt. du vet det här lilla, lilla fågelhjärtat är gjort av glas
och man kan inte börja tycka om någon ordentligt innan man börjar tycka om sig själv
håll dig borta. för ditt eget bästa.