16.14

nu är jag hemma! och jag är ensam. underbart.

varför hatar man så många? eller har fördommar och tycker rent av illa av folk man aldrig har pratat med eller känner? jag kan ärligt säga att jag många gånger har sagt att jag hatar vissa personer, som jag aldrig har pratat med. varför då? jag vill ju inte att folk som inte ens känner mig ska hata mig enbart för min existens? anledningen för att jag tycker så om specifika människor är för att jag har väldigt lätt att bli avundsjuk, och för att inte tala om svartsjuk! jag känner mig hotad helt enkelt, och det är så jävla löjligt! det blir nog insikt numero 2 idag. att försöka se det goda i alla. det låter väldigt klyschigt, men varför inte ge det ett försök?
tro det eller ej, jag har en good feeling om det här. jag tror att, när jag kommit igenom allt det här jobbiga & all skit som florerar i mitt liv just nu, jag kommer bli en starkare person. klokare helt enkelt. men det är en fruktansvärt läskig väg att gå!
hoppas att jag kommer att klara det, men vad har jag för val?

jag har alltid tyckt att det är skitjobbigt med förändringar, alltid alltid alltid. och inom loppet av en månad har jag fått reda på att jag kommer mista all min trygghet, fått reda på dålig min skolsituation egentligen är och verkligen blivit ordentligt bränd. det är mycket att ta in, tro mig! och jag är så jävla, jävla, jävla rädd, det är helt otroligt. MEN.
om man stänger en dörr (eller flera) öppnas det alltid en ny. och vad är det som säger att förändringar betyder att man öppnar fel dörrar?

/c

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0