-


jag har så många tankar i huvudet just nu. det känns som om mina fingrar egentligen borde flyga över tangentbordet och jag ska sätta ord på allting... men där tar det stopp. det är så mycket jag vill skriva, så mycket jag vill att andra ska veta men när jag väl ska förklara vad det är jag vill få fram kommer det vare sig ett ord, eller ett ljud, ifrån mig. Allting låter så bra när man är ensam. man har alltid de bästa svaren och man vet alltid vad man ska säga. men när det väl kommer till kritan står man stum som om tungan har klistrats fast i gommen. helt mållös.
vet ni hur det känns när alla känslor tar över och man känner att all kraft försvinner från armarna? när man har ont i varenda muskel? när man känner sig anfådd som om man har sprungit tusen mil fastän man inte har rört sig en millimeter, men det känns precis som om lungorna ska sprängas av överbelastning? vet ni det? det känns inte bra.

det har varit en sån konstig höst. en konstig sommar och en konstig vår. jag är inte densamma. jag vill inte vara såhär längre, varför har det blivit så? jag vill kunna skaka av mig alla jobbiga saker som har hänt, alla nedtryckningar, alla hårda ord och hitta tillbaka. men det är nog försent nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0