13.51

jag känner något.
något.
det är som det gror. det har varit vinter väldigt länge nu. väldigt väldigt länge. det har varit vinter sen i somras.
fått frostskador
köldskador
nästan frusit ihjäl
men nu har värmen kommit. liksom, förstår ni vad jag menar?
hela jag har varit som en obrukbar jord. och inte all vatten har hjälpt. inte konstgödsel eller magic wonder vatten.
har bara varit död och somsagt, obrukbar.
har varit kall immun och iskall. iskall. fast inte tagit allt coolt och inte brytt mig. jag har inte kunnat SE DET FINA i allting inte kunnat se det fina I MIG.
fast nu har det visat sig att även de värsta och kallaste markerna kan växa. igen


jag är FAKTISKT ganska bra.
och jag har faktiskt börjat tänka att om han/hon/den inte kan se det som är så jävla bra i mig
så är faktiskt han/hon/den inte värd det
varför ska jag må så jävla dåligt och känna mig så jävla ovärd om jag likagärna kunnat vara någon man ser på bussen
på gatan
ett efter-krogen-knull? för dig?
JAG ÄR JAG
och du är ute nu. för gott.
och jag känner ingen sorg. inte besvikelse. inget ont i hjärtat eller inte kunna somna på nätterna
jag känner befrielse.
tack för ingenting.
jag är inte ledsen.
jag är glad

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0