ärthjärna
jag hatar att jag låter allting annat definera vem JAG är. jag gör så varenda jävla gång och hela hela hela tiden och jag lär mig ALDRIG.
aldrig.
jag kan inte hantera tillit. jag vet att jag har gnällt mycket om det men det är trotsallt så det är. jag fixar det inte. jag kan inte lära mig att älska mig själv och LITA på mig själv.
fan för om man inte kan det, älska och lita på sig själv, då lägger man ALLT det ansvaret på någon annan och det är ett för tungt lass att bära. det är ingen som fixar det.
det är så jävla svårt.
för jag kan inte ta in när jag hör hur bra jag är, hur älskad jag är och hur betydelsefull jag är. för jag tror helt allvarligt att det inte kan vara så.
jag tycker ju inte det själv.
men jag håller det inne, lägger locket på. försöker vara glad, pepp och rolig i det syftet att övertyga, och för att inte bli en börda och att allt är lätt. att JAG är lätt.
eller så blir jag arg, försöker hämnas och bete mig som om jag inte bryr mig. men det är det jag gör. i allra högsta grad.
det är ju förfan det enda jag bryr mig om. det är ju det enda jag tänker på.
hela hela hela hela hela tiden.
if i should fall would you pick me up
självkännedom.
att ligga vaken nätter efter nätter, sitta ute på balkongen med en cigg i ena handen och din egen ångest i andra. ligga och vända och vrida sig och låta tankarna mala, klicka på på enter, skicka.
ångra det man skrivit.
delete. esc. ångra inmatning.
skylla på andra, hitta fel i andra. skylla på vardagen, omgivningen, tillvaron. gå på sina egna nerver, driva sig själv till vansinne.
ta ett djupt andetag.
vågar fråga.
vad ska man göra när man upptäcker att felet ligger hos sig själv? och när man måste vända sitt tvivel mot ett motsatt håll?
vad ska man göra när man inte hittar svaret på sina egna frågor, egna lösningar?
är gräset verkligen grönare på andra sidan?
nej.
men. varför är det så, även fast man vet att gräset inte är grönare, så kan man inte lägga undan tanken?
