TEENAGE KICKS RIGHT THROUGH THE NIGHT

fredagfredagfredagfredagfredag

hej idag är det fredag och det känns fucking amazing
sitter i systers lägenhet som är min i 11 dagar framöver. fan vad det är värt
snart kommer fina tjejer hit och vi korkar upp för att sedan bege oss till mårtensson och underbar
hoppas på en spex kväll osv
ska dock jobba imorrn och det är inte kanonkul

nu ska jag röka sen städa upp. jag har bott här i en dag och det ser redan ut som ett bombnedslag

hej jag har bara sovit hela dagen
jag känner mig som fat bastard i austin powers-filmen
fast jag har inte ätit nått idag. hatar att vara sjuk
är dödligt röksugen men det gör fruktansvärt himla döont att dra ner röken i lungorna
asjobbigt

 jag vill ha toasts mitt i natten och potatiskroketter och sås på burk och chips

asså jag är så sjukt jävla trög
hatar min hals min kropp
hela halsen är sönderhostad och jag kan inte andas
förkyldningar och vinter kallt grått kallt blåsigt borde inte finnas
och vi har inga alvedon panodil ipren eller bosniska painkillers kvar jag får inte äta sånt längre
fan det är löjligt men det är ett jävla addict alltså
de hjälper väl inte ett dugg men det är väl någon form av placebo
men vilket gnäll det har varit från alla håll och kanter
att jag stoppar i mig för mycket sånt
innan var det nässpray
men sen sprejade jag sönder slemhinnorna i näsan så det var jag också tvingad att sluta med
orättvisa jävla värld
fuck off and die plz
när jag blir stor ska jag bli stålmannen eller jobba på ett apotek
apotek smäller lite högre visst jag kan inte flyga eller lyfta bilar MEN jag kan komponera ihop egna små piller-recept måste vara inte fy skam


men asså. (lyfter ens stålmannen bilar???)
det enda jag är helt certain of är att jag ska gå upp halv sju imorgon och ha historia och sånt jobbigt jonk och crap
cut the crap somsagt
näää jag orkar intee

jag blev som jag lovade igårkväll. full och dansant
jag åt fyllemat på donken och skrattade åt folk som var far out uppe i det blå
skrattade
det är något av det bästa jag vet
gick hem till mamma sov i en bäddsoffa
täcket var för litet för två
det fanns bara en kudde. men den fick jag
vaknade med lite ångest tidigt
radion skrålade i köket
tänkte nej fan jag orkar inte
fast det gör jag ju egentligen
du vet. orkar
du är fin och bra sjukt mycket ok men jag
du vet jag orkar inte spelet. jag har alltid orkat men jag orkar inte nu
fast jag gör ju det. egentligen
jag orkar med dig men inte allt runt omkring. människor är inte dåliga på att visa sina åsikter
du vet. jag orkar med dig
fast egentligen
egentligen tror jag inte att det är mig
att det är jag som bestämmer vem som orkar mest.
det är du
och du har många fiskar i ditt akvarium
tror jag
man gör alltid fel aldrig rätt om man gör tvärtemot är det fel ändå
jag orkar inte. men jo
egentligen
men egentligen orkar jag. tror jag
jag vet inte

hej.

kom hem för en timma sen och jag är så trött så att jag nästan kollapsar. mina fingertoppar ser fortfarande ut som russin efter allt vatten jag har haft nära mina händer och på min ena arm pryder ett illrött 5 cm-stort sträck. fan ta värmeskåpet på mcdonald's.
och min tungspets är skållad.
på mina ben sitter mina nya, superslimmade supertajta jeansimterande leggings om jag köpte idag och jag har på mig dom för att jag ska kunna få någon somhelst blodcirkulation i benen imorgonbitti. ni vet, dom är stretch.
jag borde egentligen sova nu för att imorrn är det skola + jobb och jag vet att jag inte kommer att orka om jag inte sover nu. men min kropp min hjärna skriker efter en ciggarett som kommer få mig att piggna till och förlänger min sömnbrist en stund till.
på lördag ska jag dricka öl och dansa på söndag ska jag sova och få ha min första lediga helgdag på flera veckor.

det är ok. det känns ok. med allt.

turism. haha, ig i förra kursen... SURPRISE! det var ju förväntat. och bryr mig inte ett skit.

hade sovmorgon till halv ett idag, ganska fint. jävligt fint alltså! och ikväll ska jag jobba och har stängning, mindre fint... menmen. fick lönespec nu idag och lönen för december låg på 3000 spänn, helt ok. studiebidraget på det och jag har ca 4000 pix och det är ju inte fy skam... bättre blir det dock i februari då det är CASH FLOW så det skriker om det. pretty nice

nu ska jag ut o röka och sen köpa kaffe.
 m m m m m m m

hej.

ligger i min säng nu. har under den senaste timman blivit störtförkyld och jag HATAR DET.
dagen har varit helt ok. började tio och det var den enda lektionen för dagen, sjukt ok och acceptabelt!
hängde kvar i skolan ett bra tag, och traskade senare in till stan och fikade en stund på fribergs (suurpriiise liksom!)
den största nyheten idag innehåller hudsjukdomar & tisselitassel. inte så mycket annat.

är du en metafor och ett substitut för nått jag längtar efter? eller är det FOR REAL? det är väldigt irriterande att jag inte kan lita på mig på den där fronten, eller läsa av mig själv.
fast. jag pallar nog inte. vågar inte
HJÄRNSPÖKEN

det där sista jag skrev i förra inlägget; glöm det.
glöm det.
hahah, du är bara precis som alla andra, och jag fick mig en påminnelse om att man aldrig ska lita på folk
inte en jävel
aldrig
åh, jag är så naiv!

just när allting började känna ok igen så raserar hälften
NAIVITET ÄR MITT FÖRNAMN varför kan jag aldrig fatta

okokok måndagmorgon och jag är alldeles svullen runt ögonen.
jävla skit. idiot är vad du är. man kan inte hantera saker och ting med sprit. du är en vuxen människa, du borde vara ett föredömme för mig, inte tvärtom. ska jag börja ta skjuta heroin bara för jag mår kasst? nä. det enda jag vet i nuläget är att mitt rum står i spillror och att jag inte längre har en fast bostad. thank you very fucking much

annars så har helgen vart... ganska lam. jobbat och hållit igång, det känns bra. det är jobbet och vänner som fått mig på fötter igen. låter löjligt, men det är faktiskt sant.

jag är trött på skolan, trött på att vara bunden till något. studenten känns så sjukt långt borta, och när jag väl har gått ut skolan så väntar väl den stora ångesten som omfattar vart fan man ska ta vägen när man väl är fri att åka härifrån. men bort ska jag, och det jävligt snabbt. här ska jag inte ruttna.

jag blev full i lördags och ältade gamla misstag & ångrade det som varit IGEN. förlåt för att jag tog dig för givet och höll fast i inrutade mönster
du är finare än de flesta andra och jag önskar att du och jag träffades vid en annan tidpunkt. och förlåt för att mina ord som låter så dumma och att jag säger fel saker när jag egentligen inte vet hur jag ska uttrycka mig
jag vill inte vara ensam men jag vill heller inte lita på någon och bli fördummad för femtioelfte gången. förlåt

sitter i skolan. blev en lång natt
asså herregud jag måste skaffa sömntabletter!


nu är håret färdigt. det är färgat och klippt. eller klippt och klippt. rakat. på sidan.
är så sjukt nöjd <3


jag peppar på utgång i helgen för jag vill dance your shoes offff

precis hemkommen från jobbet.
hade stängning av kassan (aka sopa, moppa, torka, tömma, fylla osvosvosv) lite småjobbigt sådär.
men annars lugnt.

det här har nog varit de jobbigaste månaderna i hela mitt liv. saker har vänts upp och ner, ut och in och jag har många gånger varit så fruktansvärt förtvivlad så att jag inte vetat var jag skulle ta vägen. jag förstår nu innebörden av inte vilja dö, men inte heller vilja leva. och fan det har inte varit lätt...
men jag har klarat det. inte helt kanske. men jag är på god väg. den största barriären, det högsta berget, den gigantiska högen av problem, den plågsamma ångesten och den jobbiaste känslan av att bara finnas till har jag nästan kommit över.
helt av mig själv.
och med hjälp av mina fantastiska vänner. tack. tack. tack

men en sak vill jag göra klart. ni som läser det här, som har pratat med mig och vet hur jag har haft det, tycker antagligen inte att det som jag har gått, och går, igenom verkar vara någon big deal. men det är först nu som jag har insett vilket tryggt & problemfritt liv jag hade innan, och det här har varit som en mycket hård upprepande käftsmäll. för det har fan inte varit lätt.
men det var någon som sa till mig, min älskade bästa T, att när jag kommit någolunda ur det här så kommer jag må bra, och att allt kommer kännas iallafall lite lättare. du hade rätt.
nu ska jag bara kunna vakna upp och vilja gå upp, kunna sova ordentligt och att min hjärna inte omedvetet är inställd på att jag kommer finna allt värdelöst när jag väl vaknar.
och fixa till min vikt. jag tål inte ens speglen längre. fyfan för dessa onödiga kilon!!

och (jag vet att ni dör om ni inte får veta) jag fick inget skoskav.

måndagmorgon och jag hann faktiskt dricka kaffe imorse
dagens i-landsproblem (änsålänge) handlade om sockar
jag har hål i dom. på hälen
så jag tänkte först att om jag skulle få skåskav, att jag skulle ta med ett par extra till skolan
men det skulle ju vara ganska bökigt. vem fan springer runt med ett par sockar i väskan liksom
så jag kunde ju lika gärna byta till ett par hela när jag väl var hemma
men det är ju jobbigt att knyta upp skorna

så det fick bli dom med hål i.
och jag lovar att hålla er uppdaterad i om jag fick skoskav eller inte.

nu ska jag lära mig jättemycket om den industriella revolutionen.
eller nått

nu är klockan mycket
jag har intagit berusningsmedel som får mig att bli nostalgisk och jag tänker på fel saker
det får mig att känna det jag tryckt bak och känna det jag inte vill känna
du sa alltid att du hatade kent men det gör du inte egentligen
du ville bara aldrig erkänna det
för saker som jag tyckte om det hatade du
det jag respekterade kastade du på marken och trampade på
så det gick sönder
i tusen bitar
jag har gått i tusen bitar
du är i tusen bitar men jag kan inte plocka ihop alla skärvor
och sätta ihop dom
så att
du blir hel
du är en metafor för allt jag inte fick
för att jag har tappat
i tusen bitar
som jag aldrig kan limma ihop
det är inte du
aldrig du
det har aldrig varit du

hemma nu

än en gång fördömmer jag mig själv för att jag bor i denna lilla, lilla stad där det är OMÖJLIGT att inte träffa på dom man inte vill träffa
och sen är det töntigt att ens inte kunna säga HEJ
vi känner ju varandra? eller kände, rättare sagt
ganska lame.
jag är förfan inte dummare än vad jag ser ut

alldeles spattig av allt kaffe jag har dragit i mig
rastlös
spillt kaffe över min t-shirt, eller rättare sagt, min brors t-shirt
han blev arg
jag fick inte "sminka ner den"
hur sminkar man ner kläder? jag vet inte
parfym kan man ju spruta på den
och det har jag. men inte sminkat ner det
nää nu babblar jag bara på, som innan.
åhåhå somsagt jag är alldeles spattig
och skriver inlägg som inte har något specifikt innehåll. det är en massa saker som jag egentligen borde göra, men jag orkar inte.
kreativiten är ju inte på topp
och i huvudet snurrar alldeles för mycket tankar
det är svårt att skriva på mac-datorer
och jag har långa naglar
med neonrosa nagellack
spexigt, kan man tycka, ohja
sen är mitt hår alldeles nytvättat, det är alltså svårt att få styr på. dagen i-landsproblem
men nää. nu ska jag avsluta här och traska in till stan och få mina vänners öron att gå sönder och bli döva av mitt menlösa pladder
annars går mitt "leva-i-nuet" helt ok.
det är bara att stänga av tankarna.

åh jag lyckas försova mig när jag börjar tio i ett.
way to go

lagerarbete är inte min grej
men feta cashflowet när lönen kommer
JAG TYCKER OM

sitter på foto-lektionen och gör absolut ingenting
dock så är jag alldeles skakig i knäna. hatar den effekten människor kan ge mig
ikväll blir det lugnt och fint antagligen
skönt men fan så tradigt tror jag dör
kaFHSFK skriver bara en massa nonsens men jag orkar inte vara konkret
konkret
vet jag ens vad ordet betyder? joo. tror det

trodde att det var ett skämt när jag vaknade imorse
först och främ, vaknade jag snorförkyld och upptäckte att jag bara hade fått typ två timmars sömn
sen så gör jag misstaget att kolla ut igenom fönstret
och sen så kollar jag på klockan och min buss går om en kvart
för att sedan upptäcka att mitt ena ögo är illrött
INTE OKEJ
INTE OKEJ
INTE OKEJ
INTE OKEJ
idiotcpdag

och nu sitter jag i skolan och vill skjuta allt som rör sig

livet är för kort för att ångra det som varit
livet är för kort för att tänka tillbaka till det förgångna och sakna det så att det gör ont
livet är för kort för att inte leva livet ut

jag är den som har svårt för att gå vidare. svårt för att avsluta saker och ting och är rädd för att byta kapitel.
istället för att se framåt så drar jag mig alldeles för långt tillbaka
vågar inte ta mig vidare för det är lättare att göra saker som man vet exakt hur de går till.
istället för att se framtiden som något ljust, något som kan förändra tillvaron, blickar jag ständigt bakåt och ältar, analyserar och suger ut varenda liten detalj som kan få mig att känna igen mig och som jag vet hur man hanterar situationen
för att jag är skiträdd för förändringar. det är något av det läskigaste som finns
man har ingen kontroll. och jag hatar när jag inte har den
ändå så gnäller jag över att inget händer
att nu måste det fan hända nått
men när det väl händer, sticker jag svansen mellan benen och vägrar inse fakta

men somsagt. livet är för kort för att älta
så nu skiter vi allt som har varit, ok? nu skiter vi i det för att det enda som kan ändra det förflutna är det som kommer att hända här näst
man börjar tänka annorlunda
börjar acceptera att livet är som det är. no way back och inga ursäkter
så nu ska jag fan inte hålla på mer
nu ska jag fan börja leva i nuet
end of discussion

imorgon tar det här efterlängtade lovet slut.
och sen är det "bara" 5 veckor kvar till nästa!

känner mig alldeles luddig i huvudet av all denna brist på sömn.
men det är just det som är grejen, jag är trött men inte sömnig. det gör det hela lite svårare.

förlåt alla ni som läser det här & känner mig. jag är sjukt dålig på att höra av mig. hittar ingen tid att umgås men ändå så är jag ensam 50 % av dygnet...
och jobbet suger musten ur en men det är faktiskt det enda jag verkligen känner för att göra just nu. jobba. visst låter det dumt?
men tiden går fortare, man gör något vettigt & tjänar pengar.
man kommer upp ur sängen, vilket är en jävligt stor bedrift i sig.
för det har blivit brist på det där. att ens vilja stiga upp, och när jag väl gjort det, är det mörkt ute. och då sjunker ju peppen till - 10000000000

och imorgon kommer hela karusellen med stress, ångest & panik sättas i ännu snabbare rulljans och jag vet ärligt talat inte om jag kommer palla det. allting skulle väl kännas bättre om jag kände att det hade nått syfte men tyvärr gör jag ju inte det. känns bara som om det är slöseri med tiden.
för tid är ju inte gratis. och inte föralltid heller för den delen...

cut me some slack will you?

åohoh vaknade precis

hade sjukt kul igår! förvånansvärt bra.
tova & jag landade hemma hos mamma i lägenheten runt nio och började fixa inför kvällen.  vi peppade!
alkoholintaget var dock sjukt litet men det var fint ändå!
höll på att frysa knäna av oss när vi traskade in mot stan igen runt tolv, halv ett snåret och fick stå i kö i ytterligare tjugo minuter för att komma in på underbar.
fan asså, jag kan inte minnas när jag dansade så mycket sist! och jag kan heller inte minnas att jag någonsin har fått så många komplimanger! (aka sjukt kåta killar.....) men whata heck, kul hade vi!
vid kvart över tre landade vi hemma hos någon johan och HERREGUD vilken jävla lägenhet!
det var typ dubbelt så stort som mitt hus och taket var enda upp till månen typ......
så efter vi hade spelat tv-spel, lyssnat på skön musik och bara snackat skit så tog jag & tova tag i våra liv och tog bussen hem till mig vid tio över sex imorse.
äeh, bästa kvällen på länge!

alla tjejer vill vara den tjejen som förändrar den där svåra, sk "bad-ass duden" till att vara den dära snälla, fina, toffel-killen.
jag är och var inte den bruden.
just face it
jag vet inte om jag ska skratta åt hela prylen fyfan vad töntig jag är osvosvosv eller deppa igen mig en till gång
fan det här stör mig även fast jag inte gör det egentligen
är väl bitter
fan måste lägga ner med alla mina jävla fix-idéer 
det blir bara fail & pain så att det skriker om det
fan vad pinsam jag är

ok ok ok ok bloggen har blivit sjukt oaktiv
har inte skrivit på typ, 4 dagar eller nått
ofett

och vafan är det här, klockan är halv fyra, 03.35 för att vara exakt, och jag sover inte
jag somnade halv sju imorse och gick upp vid tio och jobbade till sju. helt utslagen
och jag ska jobba imorrn (idag) också
nej nu för det fan vara nog imorgon ska jag få håll i sömntabletter!!!!

ok nu är det nytt år. 2009
2008? fyfan vilket jävla år
jag kommer typ behöva fem år till för att återhämta mig från allt som har hänt under dessa 12 månader
365 dagar
hur kan ett liv förändras så fort?

nyåret ringdes in tillsammans med såkallade Mcfamily, hos danny
jag hade kul. tror jag
jag blev sjukt full, gjorde saker som kanske helst skulle varit bättre ogjorda
men jag har inte gjort något fel
och jag har trott, som alla andra gånger i slutet av december, vid övergången till det nya året, att jag ska vakna upp och börja om på nytt all over
men nää
vaknade bara upp bakfull och äcklig klockan fyra på eftermiddagen och upptäckte att den 1 januari 2009 var exakt som alla andra jävla dagar
fruktansvärt dålig med andra ord