19.53





För första gången på väldigt länge känner jag mig safe. Att jag är nöjd med allt jag har, rastlösheten som har rivit i mig i flera månader nu har lagt sig. Allt brus och oljud som har varit runt mig har blivit stilla pianomusik.
safe. safe helt enkelt. säker.
men.. en ångest väcker en annan.
Jag står inför en avgrund. Jag står här med mitt hjärta min själ hela jävla jag i handen fast jag vet hur det här kommer att sluta
jag vet det
jag är inte dum i huvudet
för att du kommer att sticka
varför skulle du stanna kvar, med mig, när alla andra inte har gjort det?
och vad ska jag göra då?
vad fan ska jag göra då?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0